Sorgen i hjärtat syns inte utanpå. Den ligger mörkret, som ett dovt monotont åskmuller. Din sorg är inte min, min är inte din. Vi ser den inte hos varandra, försöker dölja den för omvärlden. Likt järnstövlar gör den stegen tunga, livsdansen går långsamt.
Men där strax bredvid sorgen i hjärtat ligger förnöjsamhetens stilla glädje. Den djupa tacksamheten över de små små livsdetaljerna som trots allt får mig att rikta blicken mot horisonten. Hoppets veka blomstjälk växer där, i förnöjsamhetens näring.
Och jag går. In i ett nytt år i visshet om att det kommer att ge mig mycket gott. Jag tar emot det ur Guds hand.
Jag fick en bibelvers från en vän, och jag räcker den vidare till dig: Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. Ett fast underhåll fick han från kungen, visst för varje dag, så länge han levde. (2 Kungaboken 25:29-30)
Den bibelversen fick hamna på veckoschemat. Han ger vad vi behöver, för varje dag.
Väldigt fint skrivet! Instämmer.
Tack!
Så vackert du skriver. Särskilt fastnar jag för “Hoppets veka blomstjälk växer där, i förnöjsamhetens näring.” Varma tankar till dig, hur än sorgen ser ut, och önskan om ett gott 2012.
Tack Cecilia! Önskar att du oxå får ett bra år. Mycket skrivande kreativitet till dej!!